Allt jag ångrar är rubriken.

 

Provokativt skriven då jag ville att artikeln skulle bli läst. Fel tänkt inser jag nu, tror det snarare blev en anledning till att många inte tagit till sig innehållet utan omtolkat och missförstått vad som står. Mycket svårt att ta till sig något när man är upprörd från start.

 

Mitt främsta mål med artikeln, var att få rätt vinkel på problemet. De hundraser jag nämner är inte, som så många vill få det till, ett stort hot för människor, men däremot för andra hundar.

Att jag valde just dem var för deras gemensamma bakgrund i hundkampsammanhang.

Men som jag också skrev är en gränsdragning svår!

Jag är trött på att behöva vara rädd och ville starta en debatt som i förlängningen kanske kunde påverka både organisationerna SKK och SBK samt rasklubbar och uppfödare till att se det verkliga problemet och ta krafttag mot en lösning.

 

Intressant är att de som reagerat mest är de som jag vände mig till minst. Staffordshire bullterrier ägare. Ville i artikeln nämna även den rasen då de har ett gemensamt förflutet med de andra två och därför har all anledning att ha problemet i åtanke. Även om de troligen kommit längst med att få bukt med problemet? Kanske för att den lilla staffen inte väljs av de som vill ha en mer imponerande hund och därmed gör det viktigare för uppfödarna att välja ”hundvänliga” avelshundar?

 

Något mycket intressant som jag inte känt till men lärt mig av alla inlägg och mail jag fått. Det är tydligen mycket vanligt att PB, AS och SB oftare blir påhoppade av andra hundar under valp och unghundstiden än andra raser! Vad beror det på? Vad är det som brister i kommunikationen? Vad gör de andra hundarna så uppretade/arga/osäkra/uppfostrande (eller vad det är) så att de går till angrepp? Vore verkligen något att fundera vidare på. Sannerligen ingen bra kombination, kamphundsegenskaper och många obehagliga upplevelser som valp/unghund.

 

Några förtydliganden kring de vanligaste missförstånden/feltolkningarna av artikeln:

 

1. Det står ingenstans att jag vill förbjuda några raser!

2. Det står ingenstans att jag anser nämnda raser vara farligare för människor än andra, däremot tvärt om! (Ingen som har tackat mig för det. *ler*)

3. Det står ingenstans att alla individer i de tre raserna har kvar de mindre önskvärda egenskaperna!

4. Det står absolut inte att det inte går att göra något åt via riktad och målinriktad avel, tvärt om vore det mycket önskvärt!

5. Det står inte att SBK håller med mig utan jag anser dem t.o.m. delvis ansvariga för problemet! Så skäll inte på dem, var istället glad för att tillhöra en organisation som vågar ta emot helt öppen kritik och tillåta debatt!

 

Mycket upprörda och arga ord har jag fått, men trots att jag bett om det har ingen kunnat peka ut ett enda faktafel. Bara skälla på min s.k. okunskap, okunskap utan fakta fel!? Var kommer ilskan ifrån? Är det kanske såhär: Visst sjutton ligger det mycket i det du säger, men du ska ge fan i att säga det!?  En SB ägare som i stort inte gillar eller håller med om det jag skrivit men är vuxen rollen att föra en lyhörd och sansad kommunikation har föreslagit mig att den stora ilskan kan bottna i oron för ett framtida hundförbud av vissa raser. Kanske han har rätt?

 

Ska ge några exempel på vad jag grundar min egen (obefogade!?) rädsla på.

 

 

En PB kommer rusande och går rakt in och attackerar labradoren som precis håller på att ta upp sitt spår i skogen, labben hinner inte fatta vad som händer innan PB:n sitter i skuldran på honom. Labbematten lyckas tillslut få bort PB:n genom att nästan strypa honom med spårlinan. Ägaren till PB:n säger att han inte förstår vad som hänt, hans hund är ju så snäll.

 

En PB sliter sig på apellplan och går rakt i strupen på en hoffe, det går inte att få loss honom och efter ett tag börjar hoffens tunga att bli blå. PB:n släpper tillslut när en som hjälper till att få isär hundarna häller vatten ner i halsen på honom så att han inte kan andas. När PB:n släpper är han helt lugn.

 

En AS attackerar en rottweiler rakt bakifrån utan att vare sig rottisen eller hans matte hinner reagera. AS:en biter sig fast i ryggen.

 

En PB gör samma sak på en annan rottis men den gången hamnar bettet i halsregionen.

 

En SB attackerar rakt in i sidan på en groenendael, matte hinner precis kasta sig fram och fånga SB:n i luften. Den hinner bara få munnen full med päls. Groenendalen hann inte ens märka att SB:n var på väg.

 

En SB attackerar en groenendael som kommit i bråk med en hoffe men nu ligger ner på marken. SB:n är en hanne och groenendaelen är en tik och de känner varandra bra innan.

Det blir bara en liten rispa på groenendaelen, så den SB:n bet inte hårt. Det otrevliga var främst hans tydliga glädje i angreppet, han var inte arg han gjorde något skoj.

 

En hundägare på promenad i närheten av polisens anläggningar, blir varnad och ombedd att gå åt annat håll. Polisen håller på och testar en AS som dödat två hundar föregående helg.

 

En ung kille står i en hundaffär och gråter, hans PB har någon dag tidigare dödat en pudel. Killen är helt förtvivlad och säger att han fattar ingenting hunden har alltid varit så snäll.

 

Ovanstående är händelser som jag eller nära vänner/bekanta varit med om. Alltså inga skrönor eller berättelser i tredje fjärde hand. Känner till fler liknande händelser men de får vara då jag inte har dem i förstahands utsago och därmed inte kan veta helt säkert vad som är sant.

 

Innan någon sätter igång och rabbla upp andra raser, jo, jag har varit med om massa påhopp med enbart andra raser inblandade. Men aldrig på det sättet, liksom utan annan retning än att ha fått syn på den andra hunden och aldrig så hårt, svårbrutet och mer eller mindre utan ilska. Tror (ja nu tror jag) att det är gamenessen som gör det. Säkert en positiv och användbar egenskap i vissa samanhang men helt livsfarlig i detta.

 

När jag läser många av inläggen och svaren på min artikel kommer jag dock fram till följande slutsats. Jag måste ha drömt alla ovanstående händelser!? Det finns ju inga problem bara dumma och okunniga människor som mig som sprider osanna rykten. Och det som eventuellt har hänt är helt klart enbart ett hundägarproblem och har ingenting med avel, genetik och vissa rasers historia att göra! Undrar vad de där hundägarna gör som får sina hundar att gå på så hårt och utan ilska? Undrar hur de tränar in det?

 

Absolut inte bara ”kamphundsägare” som vill blunda eller förminska problem. Det är bara det att i andra samanhang drabbar det ju inte omgivningen på ett så obehagligt sätt.

 

Jag ger upp, min önskan om förändring bemöts med att inget behöver förändras!? Min rädsla förlöjligas, trist, kanske borde jag gå över helt till förbudsivrarna ändå?

 

Git Jering

(Som denna gång till skillnad från artikeln i tidningen, blandat fakta med eget tyckande och tänkande.)

 

Tillbaka