Hej Git,

Mitt namn är Victoria och jag är en av de två uppfödare utav AST som svarade på din ursprungliga artikel.
Har nu läst ditt svar och kan inte annat än beklaga alla de trista erfarenheter du haft med hundar som härstammar ifrån kamphundar.
Du måste vara en av de mest olycksdrabbade personer utanför dessa raser då du bevittnat så många incidenter med dessa hundar.

Själv har jag en vän som äger SBT vars hund belv mycket svårt biten utav en hund av bruksras under en platsliggning i LK1.
En utav mina "valpar" blev angripen av två lösspringande Rhodesian Ridgeback i Skåne mitt i skogen på en promenad.

Två dagar efter att jag mailat in mitt svar till din artikel var jag ute med min 10 mån tik och hennes kullsyster samt ägaren till denna,
Vi stannar till vid en skogsväg för att fotografera syskonen varpå vi hör jaktskall och prassel närma sig ifrån skogen.

Plötsligt uppenbarar sig en skogstokig Jack Russel Terrier som har siktat helt inställt på den ena utav våra hundar.
Jag rör mig mellan den och våra hundar och försöker skrämma iväg den med rop och stampande i marken.
Den är fullkomligt omedveten om att jag ens står där och fortsätter gurglande mot Codi. Jag hinner precis stoppa den genom att grabba tag
i nackskinnet på den innan den får tag på Codi. den saknar halsband och jag blir tvungen att bära den i nackskinnet tills ägaren uppenbarar sig.

Denna lilla hund var helt inställd på att slåss och den hade med sannolikhet inte gått segrande ur den om den lyckats med att angripa Codi.
Dock vet jag hur detta skulle sett ut, utåt sett om jag inte hunnit gå emellan. "JRT svårt sargad av kamphund" är vad som skulle stått på löpsedlarna.

Det är den verklighet vi ägare av AST lever i. Våra hundar har inga rättigheter alls, de har bara skyldigheter. De har inte rätt att försvara sig eller ens svara upp
om en annan hund gör utfall emot dom. Jag är innerligt trött på att alla hundar av rasen och hundtypen blir stigmatiserade utav vad några få dåliga
individer ställt till med. Man dömer en hel hundgrupp efter en promille av dess totala grupp.

Om tio muslimer bombar USA så är alla muslimer militanta religiösa fanatiker?
Om tre svarta män våldtar en vit tjej är alla svarta män brutala våldtäktsmän?
Om en tysk utrotar tusentals judar är alla tyskar nazister?

Det är inte en irrelevant parallell att dra mellan vårt sätt att angripa djur mot hur vi angriper människor. Principen är densamma.
Man dömer en hel befolkning av en specifik grupp baserat på vad några enstaka individer ställt till med.

Om du visste hur jobbig vardagen kan vara för oss enbart för att vi valt att äga och älska våra hundar som råkar tillhöra gruppen "kamphundar.
Jag har varit med om att folk stirrar föraktfullt på mig och min hund när vi är ute och går, föräldrar som gallskriker åt sina barn att inte gå nära den där
"mördarhunden". Politikerna verkar också tro att alla som äger tex AST är kriminella killar eller tjejer i tjuoårs åldern.

Jag själv är snart 33år gammal och alla mina valpköpare är vanliga svenssons, par allihop och lever vanligt svensson liv.
De är högt utbildade och har viktiga positioner på sina arbetsplatser, de är gifta, de tillhör i många fall gruppen högre inkomsttagare i samhället.

De har kontaktat mig speciellt för att de respekterar min avel och mina hundar. De förtjänar inte att få sina val och sina hundar smutskastade i media.
Det är duktiga och skötsamma hundägare som går kurser och tränar regelbundet med sina hundar. Det är bra människor som inte ska behöva känna sig
påhoppade och idiotförklarade för deras val av hundras. Deras hundar förtjänar det ännu mindre.

Naturligtvis är inte alla uppfödare lika noga med aveln och valet av valpköpare som jag är och det är möjligt att någon av alla dessa hundar kan vara den bakom någon artikel i någon tidning vid något tillfälle. Med det ska också handla om just den hunden och dess ägare, inte alla oss andra och verkligen inte våra hundar.

När man startar en hatkampanj baserat på upplevelser och reflektioner kring ett tiotal individer så drabbar det inte enbart dom, det drabbar också alla andra ägare av denna typen av hund, oavsett hur trevliga och duktiga hundar de har och hur ansvarsfulla deras ägare än må vara.

Det är inte rättvist och det är inte rationellt. Det är hets mot folkgrupp = ägare av hund med kamphundsbakgrund.
Du attackerar mig fastän jag inte gjort mig förtjänt utav det.



Hälsningar
Victoria Turunen
Kennel Badazz

American Staffordshire Terrier

 

Hej Victoria

 

Tack för ditt mail.

Nej jag är inte mer olycksdrabbad än andra, däremot har jag nog ett otroligt stort kontaktnät i hundvärlden jämfört med många andra. Inte bara de gånger som stod i mitt "svar" på Brukshundens hemsida som jag har vetskap om, men jag tog bara de exempel som varit riktigt nära. Finns många fler exempel som jag känner väl till.

 

Jag har inte attackerat någon, även om du känner så. Om du läser artikeln igen så ser du att den är helt faktabaserad. Där står heller inte att hundarna i dag avlas för kamp, men att man inte får bort en specifik egenskap bara genom att inte avla på den utan att man aktivt måste avla bort den.

Antar att du är insatt i genetik? Det kallas genetisk drift och innebär att slumpen styr vilka individer som får egenskapen. Se mitt exempel om airedaleterriern.

 

(har fått två fakta fel påpekade, man ska inte skriva engelsk före staffordshire bullterrier och jag har inte helt koll på vad ordet gameness egentligen står för) De som påpekat felen har jag tackat.

 

Jag vill gärna klargöra en viktig sak för dig, som inte verkar framgå tillräckligt tydligt i det jag skrivit.

Jag är fullt medveten om att många andra hundar också går till angrepp på andra hundar. Givetvis alltid oacceptabelt oavsett ras! Men den stora skillnaden är att de gör det på ett helt annat sätt. 1. de är arga när de attackerar  2 de är oftast ganska lätta att bryta så risken för alvarliga skador är inte så stor.

Kamphunden med sin bakgrund är 1 oftast inte arg vid ett angrepp 2 mycket svåra att bryta med förödande skador som följd.

 

Det var en polis som sa såhär häromdagen, kan bli ett helvetes slagsmål när t.ex två schäfertikar som inte gillar varandra ryker ihop, men aldrig någonsin ens i närheten av vad som sker när en "kamphund" är inblandad.

 

De största problemet som jag ser det är att så många inte förstår vad som kan hända när/om deras "kamphund" väl går igång! Många säger att de är såååå snälla och har aldrig gjort någon annan illa, bara elakt förtal osv. Men den dagen det väl händer, ja fy fan. En bekant till mig berättade här om dagen att hon själv ägt en pitbull och retat sig på att alla var så fåniga och rädda för henne. Hon var c:a 7 år och hade aldrig gjort någon illa. Men så en dag rusade det fram en schäfer och skulle ställa till bråk, då bara small det. Hon gjorde "slarvsylta" (mattes egna ord) av schäfern och de fick inte bort henne förrän de kom på att få  ett koppel runt halsen på henne och strypa hennes lufttillförsel. En ovanligt liten pitbull och en stor schäfer, ändå hade schäfern ingen som helst chans.

Visst inte pitbullen som startade det, men ändå sådana följder ska det inte få bli.

 

Det är också det som gör att man inte helt kan se det som ett hundägarproblem, alla kan göra en miss någon gång. Tappa ett koppel, råka glömma en öppen dörr eller släppa sin hund ur uppsikt vid något tillfälle. Vi är ju inte mer än människor. Är själv extremt ansvarsfull, men har ändå två gånger under mitt liv som hundägare misslyckats i min koll och mina hundar har sprungit fram och skällt på andra. Oacceptabelt men mänskligt med att sådant händer. När mina gör detta så är det givetvis inte kul för den som blir utskälld, men helt riskfritt. Om t.ex en pitbull eller annan hund med de egenskaperna gör samma sak kan det vara helt förödande.

 

Dina liknelser med människor kan jag inte hålla med dig om som relevanta. Finns ingen som styr aveln på oss! Tack gode gud för det. Tyvärr inte heller din slutkläm i inlägget på Brukshundens hemsida med frisörer. Att både frisörers kunskaper och kamphundarnas slagsmålsteknink skulle vara inlärt! Inte tror du väl på allvar att vilken hund som helst skulle kunna gå att lära in det sättet att slåss på!? Nej det handlar helt om avel.

 

Hur gör du för att testa att dina avelshundar inte har kvar sitt våldsamma och svårbrutna sätt att slåss på? Måste vara skitsvårt utan att försätta dem i en förbjuden och oetisk situation. Vilket jag givetvis fattar att du inte gör! Har du någon annan modell? Skulle gärna ta del av den i så fall.

 

Ber om ursäkt att jag även här använder uttrycket "kamphund" slarvigt, men det blir lite för jobbigt att sitta och skriva ut de tre hundrasernas namn hela tiden.

 

Jag och du kommer troligen aldrig att dela åsikt, men kanske kunna få en viss förståelse eller djupare insikt om den andras åsikter?

 

MVH

Git

 

Hej igen,


Tack för ditt snabba svar.
Jag får hoppa in direkt här och svara på de frågor du ställer.

Jag har tre tikar av rasen AST, de lever i flock och är tillsammans 24/7.
Min avel skilker sig avsevärt ifrån aveln övriga uppfödare i Sverige och övriga norden fokuserar på.

Jag avlar performance amstaffs. Arbetande hundar med starka drifter och utmärkta egenskaper för att användas inom alla tänkbara bruksgrenar. Även skyddsarbete, dock IPO/BHP, ej personskydd. Innan jag föll för denna rasen hade jag varit ägare av Dobermann under många år och var aktiv inom IPO med träningsgrupp läger och till slut tävling. Så som det går till helt enkelt. Jag har varit i Skåne på skyddsläger för Glenn Andersson Polis och hundförare. Jag har figgat en hel del under årens gång from och med då jag själv gick med i IPO gruppen 1997. Jag har var man skulle kalla en mycket god kunskap om bruksarbete hantera driftstarka hundar och tack vare min nära relation till min uppfödare som var intruktör i denna IPO grupp fick jag också uppleva och deltaga i de diskussioner kring aveln. Han avlade hundar för bruks, uteslutande vilket var unikt för den rasen på den tiden. Precis som jag är unik inom min ras idag.

Mina hundar är bland de driftstarkaste rejälaste AST du kan hitta i Norden idag. Det är självsäkra nervfasta hundar med enorm arbetsvilja bytesdrift och social kamplust. de är otroligt utåtrikytade och sociala och till skillnad mot din övertygelse har dessa hundar ett mycket tydlig kroppsspråk. Man kan se på hunden direkt vad den tänker.

Med andra ord är jag en person med gedigen kunskap i bagaget och jag avlar mina hundar med specifika mål och hundarna är utöver det vanliga inom rasen idag. Intressant nog är mina hundar också bland de mest pålitliga lättlästa och neutrala hundarna. Deras intresse för andra hundar är närmast obetydlig, deras fokus är på mig och mig endast. De är avlade för att arbeta med sin människa och ignorera allt annat. Jag är också mycket noga med att endast välja avelsdjur som saknar hundaggressioner. De hanar jag använt på mina tikar har levt i flock med andra hanar och inte haft några könsaggressioner eller aggressioner mot andra hundar över huvud taget.

Jag är mycket medveten om den skada en AST kan tillfoga en annan hund i slagsmål. Men som ägare till Dobermann kan jag intyga att de skadorna blir mycket värre än en dispyt mellan AST. En AST biter sig fast och håller kvar där. Man har gott om tid på sig att montera loss den och till skillnad från bruksraser kan man vara säker på att hunden inte kommer angripa ägarna i överslagsbeteende. En Dobermann,Schäfer, Malinois etc tuggar hejvilt i slagsmål, de är som symaskiner och kan orsaka skador över hela kroppen på de tre minuter som ett par AST håller varandra i kinderna. Det är också väldig enkelt att plocka loss en AST som bitit sig fast i en annan hund. Den sitter där den sitter så man kan bända upp käkarna utan några som helst problem.

När jag läser det du skriver så får jag uppfattningen om att du tror alla hundar med kamphundsbakgrund vara som någon form av tickande bomber. Att vi inte kan låta dom springa lösa i skog och mark eller vara okopplade på långpromenader utanför bostadsområden. Det är faktiskt riktigt skrämmande att du är så rädd för dom här hundarna och att du har så lite förtroende för dom. jag har varit AST ägare i tio år och ingen av mina hundar har någonsin angripit eller ens visat tecken på att angripa en annan hund. Jag är deras flockledare det är min uppgift att se till att min flock är i harmoni och känner sig trygg under mitt ledarskap. Och med en ras som AST som har så stor respekt och vördnad för sin människa så stärks bandet desto mer mellan mig och hundarna ju mer krav jag ställer på dom.

Det hände faktiskt en nu i efterhand lustig incident men som när det inträffade var allt annat än lustigt.
Jag var ute med mina tjejer på julafton vi va till synes de enda levande varelserna utomhus allt var stilla Kalle Anka gick på tv. Lät tjejerna springa lösa på en kort gångväg som leder till skogsvägen vi brukar gå. Tänkte att det finns ingen chans att någon kommer gående runt den lilla krök framför på julafton mitt i kalle anka och som dessutom har hundar med sig. Risken för det måste vara 1-100000. Det visade sig att det där undantaget inföll just då. Mina tre brudar springer för glatta livet mot skogsstigen bakom kröken, när de rundar kröken hör jag en kvinnas förfärliga skrik. Jag springer dit och är där på 4sek. Det visade sig vara en granntant som har 4st dvärg pichrar. Mina brudar hade bokstavligen sprungit in i dom när dom rundade kröken. Tanten hade sin valp på 10 mån som också är dvärgpincher, okopplad, så när mina tjejer helt plötsligt dök upp sprang den åt sidan (såklart hade jag också gjort) varpå mina vuxna tikar sprang fram till den och ville se vad det var för en krabat. Min egen valp på 8 mån höll sig på säkert avstånd från de mycket arga vuxna pinchrarna som gjorde utfall i sina koppel. Mina vuxna tjejer stod över den lilla som låg på rygg i snödrivan. de försökte sniffa på honom men han var så arg och högg omkring sig att de inte kunde gå närmare än "bett avstånd". Jag tog undan tjejerna kopplade dom, bad miljoner ggr om ursäkt för ägaren och medgav att jag var en idiot som hade hundarna okopplade på den gångvägen etc etc.

Hennes hund var helt fine, han hade inte ett hårstrå som hamnat fel. Mina tjejer vart bara såväldigt nyfikna på den lilla och undrade varför han var så arg och det var bara en av mina tjejer som gick därifrån med sår. Lillhunden hade lyckats bita tag i hennes läpp så det blödde lite. Mer drama än så vart det inte.

Men enligt dig ska ju mina hundar då i en situation som denna ha slaktat alla dessa småhundar besinningslöst så fort de fick syn på dom...?

Jag vet inte vad det är för hundar du stött på eller dina bekanta stött på. Men det är väldigt fascinerande att ni bevittnat incidenter mellan hundar av bland annat en ras jag själv äger och har ägt i tio år men där jag själv trots kontakter med vanliga hundägare och uppfödaren över kanske hört talas om 1-3 incidenter som slutat riktigt illa någonsin.

Du säger att dessa hundar angriper utan förvarning, jag tror snarare det handlar om att ni inte kan läsa av dom. Tecknen borde vara väldigt tydliga om en hund siktat in sig på en annan. Det saknas kunskap helt enkelt och det är den bristen som ni vänder mot hundarna.


Vet du hur en kamphund blir till kamphund? Det vet jag tyvärr eftersom jag tvingat mig själv att lära mig om hela verkligheten kring våra hundar, deras kusiner APBT som tillhör den olycksdrabbade del som hamnar hos hundkampare.

För att få en hund att stänga av sitt hundspråk och vilja ge sig på en annan hund och slåss för att döda krävs arbete, även för APBT. Visste du att de börjar med unghundar/valpar och släpper en vuxen hund som redan kan slåss på den? Detta gör dom tills den lilla börjar försvara sig och har tappat all förtroende för andra hundar och bara slåss för att överleva. Hundarna har inget val dom blir tvingade in i denna värld. Visste du att innan denna unga hund får utstå sitt första överfall så får den svälta i ca tre dygn vanligtvis inlåst i en källare, för att den ska vara desperat för överlevnad och dess självbevarelsedrift ska vara på topp. Förutom denna trevliga introduktion tvingas hundarna att springa på löpband i timtal dagligen, stå emot misshandel och försummelse. De har ingen identitet det är bara föremål för sina ägare. Den hund som förlorar en kamp blir brutalt avrättad av sin ägare, där på plats. Det finns inga känslor för hundarna de behandlas sämre än sopor.

För att få hundarna att hoppa högre och bli starkare pumpas hundarna regelbundet med steroider. deras tänder slipar med slipmaskin för att de ska bli vassare. Hundarna går inte promenader, dom lever i burar eller uppbundna utanför en koja med massiva kättingar länkade till halsbandet. För att stärka upp nack muskulaturen.

Det är alltså en lång process innan en hund blir till kamphund. Många hundar gallras bort redan som valpar för att de inte har det som krävs. det här är en process som fortfarande används idag när det enligt många uppfattningar borde finnas hundar med en naturlig medfödd vilja att slåss till alla pris. Så enkelt är det inte.

Det finns en amerikansk dokumentärfilm som visar verkligheten inom världen av hundkamp. Det är en tung film att se men den är viktig för att ge en klarare bild av verkligheten för de hundarna. Tycker du ska se den och sedan fundera på hur det påverkar dig och dina tankar.

Filmen kan du se i den här länken: http://video.google.com/videoplay?docid=-2125514336431717180#

Hälsningar
Victoria

Hej igen du med....

 

Ja jag är faktiskt rejält rädd och skulle aldrig släppa någon av mina hundar ihop med t.ex en amstaff. Säkert är det i många fall överdrivet, men just detta att man inte vet innan gör att jag aldrig skulle våga chansa. Spelar liksom ingen roll om 10 st inte råkar tända till om den elfte gör det. Jag vet ju inte vilken som är nr 11! Lite rysk roulett där, som jag inte skulle ge mig in på.

 

Det är också skrämmande att det att så väldigt få ägare av rasen/raserna som fattar att det är just så det fungerar, hunden kan vara 3, 6, 9 år när de plötsligt en dag hamnar i en situation som drar igång dem. Just detta att man inte vet vilken hund som har egenskapen handlar om genetisk drift! Om det istället varit t.ex grå pälsfärg vi ville ha bort så vore det ju lätt att fixa, bara att inte använda gråa hundar i avel. En en osynlig egenskap som är svår att kolla på (på lagligt sätt) är det mycket svårt att göra något åt. Än svårare om de som har och föder upp hundarna inte vet om eller ser /vill se problemet.

 

Att det inte hände något vid mötet du hade på julafton kan bero på två saker, dina hundar tillhör de "10" i mitt första exempel, eller just den situationen triggade inte igång egenskapen. Många gånger kan det vara många incidenter innan det en dag händer.

 

Din beskrivning av hur man tränar fram en kamphund gäller enbart de oseriösa och i viss mån okunniga hundkamputövarna. De seriösa (även om det känns helt fel att säga seriös om dem) behandlar dem mycket väl och hur "bra" de är får sedan visa sig i pitsituationen. De säger ungefär såhär: Game tränas inte in det finns inuti hunden! Antingen har de ärvt det av sina föräldrar eller ej, det visar sig vid första slagsmålet/kampen. Jo då denna medfödda vilja finns!!! den är framavlad, Just det som är poängen med hela mitt debatterande!

 

Angående hundspråket så kan man säga såhär, en "vanlig" hund som är på väg att gå på, låter ofta arg, morrar, har ragg + spetsade öron och fokus, samt stel kropp beroende på hur mycket mod som finns med i angreppet.

 

På en "kamphund" ser du oftast bara att den fokusera och stelnar till. Ungefär som en brukshund som får syn på en kamptrasa eller liknande. Givetvis finns det massor av avarter och undantag men rent generellt. Skillnaden ligger ju i att de inte är arga utan går på utan aggressivitet.

 

Har inte sett filmen än men mycket annat, jag tycker aldrig att det är hundarnas fel, alltid människornas, men kan bli galen på okunskap och rent vansinnig arg på de som avlade fram grunden till kamp! Men vi människor gör och har gjort mycket sjukt som andra arter får lida för.

 

MVH

Git

 

När jag läser dina tankebanor så får jag en deja vu känsla som går tillbaka till 80-90 talet.

Min första ras var Dobermann och på den tiden florerade det en mängd fördomar och vansinniga idéer om rasen.
Tex skulle man aldrig ha en Dobermann okopplad för då skulle den aldrig gå att kalla in och den kunde fara iväg och döda någon. Hundarna var födda med en för liten skalle till sin hjärna vilket gjorde att rätt var det var, vilken dag som helst, skulle det "slå slint" i skallen på hunden och den skulle dödasin ägare och familj. Det gick inte att undgå, det var genetiskt betingat och en risk man fick ta med rasen. När jag skaffade min tikvalp blev folk helt förfärade och sa att den där kommer du aldrig få ordning på den kommer döda dig, bla bla bla. Hunden levde i 10½ år och var den goaste lydigaste mest pålitliga hund man kan tänka sig. Oavsett ras. Det är bara en massa trams och förr ansågs Dobermann vara en "mördarhund"nu har pittisarna och amstaffarna fått ta på den titeln istället. Om tio år är det väl nån ny ras igen.

När jag hör dig Git, så hör jag villfarelser från en tant som kommer från gamla tider. Gissar att du är 40 talist åtminstone.
Alla amstaffar kommer ge allt vad de kan om de blir provocerade, det är ett faktum. Min gammeltant på 10+ som är jordens snällaste amstaff tant och avskyr konflikter med andra hundar så till den grad att hon inte ens vill titta på dom och helst går en omväg om vi möter främmande hundar ute. men blir hon attackerad av en annan hund så har den hunden begått ett mycket stort misstag. Bara för att ärtan är civiliserad innebär det inte att hon är en menlös skit som låter andra hundar trampa på henne. Hon slåss tillbaka och hon gör det mycket bra. Tyvärr kan man kanske säga. Det finns ingen rastypisk amstaff i världen som skulle lägga sig ner och låta sig dödas utan en fajt om den blev attackerad, den hunden som gör det är inte en rastypisk amstaff. Så enkelt är det. det finns amstaffs som gillar att slåss de tycker det är roligt och hittar de en annan hund som också gör det och ägarna inte har koll på sina hundar så är fajten igång. I grund och botten kan alla amstaffar slåss och dom gör det utan att tveka om de blir påtagligt provocerade. Men å andra sidan, vilken hund skulle inte göra det?

Man har rätt att vara rädd och det har du all rätt till, det är dina känslor och ingen kan säga åt dig att stänga av dom. Men dina rädslor speglar också en magnifierad illusion om verkligheten. ur rädsla väcks hat och ut har kommer överdrifterna.

Jag skulle våga tippa på att 1 amstaff av 100 om inte färre ändå har en mycket utpräglad lust till att provocera och slåss med andra hundar. Och jag skulle tippa på att 1 av 10 Schäfrar har detsamma. Med Rottweiler, kanske fler?

Med alla andra raser som är tiotals gånger större hot och vilka uppför sig illa så har du valt en minoritetsras som knappt platsar in på statistik ens en gång. Det tror jag är baserat på personliga skäl som har sitt ursprung någon annanstans. Kanske en undermedveten förakt mot någon du träffat nån gång som hade en hund av denna typen. Kanske förakt alla som har denna hundtypen baserat på jag vet inte vad.

Summan av kardemumman är dock att du i och med dina uttalanden idiotförklarat dig själv fullkomligt, inte bara bland ägare av amstaffs staffies och pitbulls utan även folk med andra raser som är aktiva på SBK.

Dina tankebanor är gammaldags och hör inte hemma i denna moderna tid. Du får dig själv att framstå som en bitter gråhårig gammal tant med sur min och som brinner av fördomar. Fördomar mot människogrupper brukar hänga ihop med deen här typen av segregerat tänk kring hundraser så det skulle inte förvåna mig om du även är aningen rasistisk mot andra kulturer mm.

SBK har inga fördomar mot hundraser alla raser är välkomna och då du själv är en SBK instruktör ska du rätta dig efter det och behålla dina spekulationer för dig själv och aldrig låta det blandas in i din roll som instruktör. Klarar du inte av det bör du separera dig från SBK eller bli avstängd av föreningen. Det skulle inte förvåna mig om det redan kommit in anmälningar till styrelsen angående ditt avsked baserat på pågående debatten.




- Victoria –

 

 

Hej igen....

 

Har svarat dig på dina tidigare mail då de skett i en respektfull ton, men nu går du över till personangrepp och då blir det för min del meningslöst att fortsätta.

 

Kommer eventuellt att använda vår mailkomunikation på hemsidan. Hoppas det är ok för dig?

 

 

MVH

Git

 

Hej...

Personangrepp ja, det har det ju varit ifrån din sida också får man lov att säga.

När du helt öppet ifrågasätter hur en människa väljer att äga en hund som härstammar ifrån kamphundar så är det ju ett påhopp på oss ägare till dessa hundar och det som står att läsa mellan raderna är att du mycket uppenbart hyser ett förakt gentemot oss och mer eller mindre ifrågasätter vår moral och intelligens. Det anser jag vara ett väldigt tydligt påhopp.

Vi har haft en städat kommunikation här via mejl, men när jag känner att ingenting utav det jag säger får någon som helst påverkan hos dig inser jag hur djupt det här föraktet ligger hos dig och jag kan inte annat än betrakta dig som trångsynt och gammalmodig i ditt tankesätt. Förstår att du inte uppskattar att få höra sådana ord, men det är min sanning angående dig.

Du har helt enkelt bestämt dig för hur din syn på våra hundar är baserat på en gnutta fakta och en näve personliga känslor samt ryktesspridning orsakat av media och andra rasmotståndare. Det går inte att resonera med dig och det är frustrerande.

Du är mycket välkommen att publicera vår korrespondens, men ska du göra det så ska du också ta med allt och inte välja ut de delar som tilltalar mest. Allt eller ingenting.


Vänliga hälsningar
Victoria

 

Hej

 

Min fråga var inget personangrepp utan helt öppen, då jag faktiskt inte förstår.

Dessutom riktade jag den inte mot en individ utan öppen till alla som gör valet.

 

Om jag lägger ut vår kommunikation så lovar jag att ta med allt.

 

MVH

Git

 

Nov 2013 kom följande mail i min inbox:

 

Hej Git, 

 

Först av allt vill jag förklara den konstiga tiden för mailet - jag arbetar natt och läser en hel del på nätet då.

 

Jag hittar en diskussion och läser om en person jag sprang på en julafton för några år sedan med mina dvärgpinschrar.

 

Jag ser att ni haft en diskussion om kamphunden och mycket annat.

 

Jag är alltså den tant hon refererar till att hon träffat en julafton.

Och för att allt ska bli helt rätt - så ägde jag vid tidpunkten 4 dvärgpinschrar som hon skriver - men vid tillfället hade jag bara 3 st med mig då den fjärde var i Värmland och parade en tik.

 

Det jag vill berätta är att hennes historia stämmer INTE.

1. INGEN av mina hundar var lösa eller okopplade.

2. Jag fick sparka och slå för att hålla hennes hundar borta från mina.

3. Jag skrek åt henne att ta bort hundarna, hon svarade mig att jag skulle sparka och slå dem.

Även mina är flockdjur så visst förde de liv.

 

Dagarna efteråt hade jag ont i höft och rygg.

 

Att tikar attackerar en ung hane på 10 månader är för mig obegripligt.

Att hon var dem okopplade är ännu mer obegripligt.

 

Min unga hane flydde för allt vad han var värd när kan tog sig ur deras grepp och som tur var hade han bara några bitmärken som senare blev skorpor.

Han sprang med kopplet hängande efter sig då jag släppte honom för han kom inte undan från hennes tikar.

 

Den kvinnan är anmäld av flertalet personer - och när man läser hennes mail och svar till dig så är det inte svårt att förstå.

 

Min hund är och var långt ifrån "fine" som hon skriver - han hatar än idag allt vad amstaff och liknande hundar påminner om och han gör inte skillnad på tik eller hane tyvärr.

 

Hon var otrevlig och dryg och jag var vansinnig arg ledsen och framförallt rädd.

 

Jag hittade min unga hane sittandes utanför vårt hem efter han sprungit i panik hem. Denna kvinnan Viktoria gick bakom mig och hennes hundar skrek fruktansvärda jaktskrin när jag försökte leta och locka efter min hund.

Hon sa också att hon ville se hur hunden mådde så "jag inte skulle kunna hitta på något".

Polisen kom och anmälan gjordes, jag har därefter blivit kontaktad av polisen då fler anmält henne och hundarna.

 

Jag och mina hundar hade tur i oturen.

 

Det jag ville framföra med mitt mail är att det var en hemsk händelse och ingen incident som hon vill få det att framstå och många har sagt att mina hundar klarade sig för att de var hanar.

 

Vänliga Hälsningar

Heidi Westman

 

 

 Tillbaka